Stagnelius dikter har alltsedan gymnasietiden fascinerat och gett mig stöd i livet. Det kom nästan som en chock då jag började läsa om Noonan Syndrom årsskiftet 2012/2013 och fann Carl Lindgrens artikel i läkartidningen: ERIK JOHAN STAGNELIUS- ETT FALL FÖR MEDICINSK UTREDNING ? Lindgren försöker där föra fram en teori om att Stagnelius led av Noonan Syndrom. Detta med ledning av de uppgifter man har om Stagnelius utseende och leverne under sin korta levnadstid. Lindgren jämför sedan med vad man idag vet om Noonan patienters sjukdomar, problem och utseende. Jag tycker att det finns så många likheter mellan mitt och Stagnelius liv, hans tankar i diktningen, att jag är helt övertygad att Stagnelius led av Noonan Syndrom.
Till Carl Lindgrens artikel i läkartidningen:
Erik Johan Stagnelius föddes 14 Oktober 1793 i Gärdslösa på Öland. Hans far var kyrkoherde i församlingen. Familjen flyttade 1810 till Kalmar där fadern blivit biskop för Kalmar stift. Erik Johan avslutade sina gymnasiestudier i Kalmar 1810, innan han påbörjade nniversitetsstudier i Lund. Redan efter en termin i Lund påbörjade han 1812 sina studier i Uppsala istället. Hans studier avslutades med en kansliexamen 1814. Han fick arbete 1815 hos ecklesiastikexpeditionens kansli där han arbetade fram till sin död 3 April 1823. Han dog ensam och enligt utsago nedbruten av alkohol och morfin. Rent morfin från opium hade börjat konsumeras i Europa 1817, så det var lätt tillgängligt för Stagnelius. Begravningen blev en fattigbegravning på Maria Magdalena kyrkogård, Södermalm, Stockholm. Ingen från släkten var närvarande. På kyrkogården finns idag en obelisk över skalden som uppsattes 1887 av Svenska Akademien.
Näcken, Erik Johan Stagnelius
Kvällens gullmoln fästet kransa.
Älvorna på ängen dansa,
och den bladbekrönta näcken
gigan rör i silverbäcken.
Liten pilt bland strandens pilar
i violens ånga vilar,
klangen hör från källans vatten,
ropar i den stilla natten:
"Arma gubbe! Varför spela?
Kan det smärtorna fördela?
Fritt du skog och mark må liva,
skall Guds barn dock aldrig bliva!
Paradisets månskensnätter,
Edens blomsterkrönta slätter,
ljusets änglar i det höga -
aldrig skådar dem ditt öga."
Tårar gubbens anlet skölja
ned han dyker i sin bölja.
Gigan tystnar. Aldrig näcken
spelar mer i silverbäcken.
Näcken, Ernst Josephson
1881-1884
Nationalmuseum, Stockholm
Silverbäcken
Gärdslösa, Öland
Stagnelius födelsebygd
Göran Hägg skriver i sin Den svenska litteraturhistorien (1996) följande om skalden Erik Johan Stagnelius:
"...som poetisk stjärna är han fullt i klass med dåtida europeiska storheter som Coleridge, Keats och Shelley på engelska, Hölderlin och Novalis på tyska eller Leopardi på italienska".
Stagnelius började sin diktarbana sedan Karl Johan blivit kung i Sverige. Han blev en stor beundrare av kungen. Stagnelius räknas till de romantiska diktarna i svensk lyrik. Han diktar ofta efter antikens förebilder och intresserar sig för mytologi. Hans diktning innehåller ofta erotiska motiv, kärleken som skildras blir dock aldrig besvarad, det är för honom bara en plåga och denna plåga kan aldrig lindras. Mycket kanske kan förklaras med de enstaka beskrivningarna av Stagnelius utseende och beteende. Han beskrivs vid sin död som en försupen och förskräcklig man. På grund av sitt missbruk arresterades han ett antal gånger. Han ansågs allmänt som högljudd och störande. Till detta kom sedan utseendet som beskrivs som skrämmande och frånstötande, med hans stripiga gula hår, sin kutrygg och sin huvudform. Mycket litet av hans produktion gavs ut under hans levnad. Han fick aldrig själv uppleva det erkännande som hans diktning erfor efter hans död.
Vän! I förödelsens stund
Erik Johan Stagnelius
Vän! i förödelsens stund, när ditt inre af mörker betäckes,
När i ett afgrundsdjup minne och aning förgå,
Tanken famler försagd bland skuggestalter och irrbloss,
Hjertat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,
Och du till Intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
Säg, hvem räddar dig då? — Hvem är den vänlige ängel,
Som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
Bygger på nytt din störtade verld, uppreser det fallna
Altaret, tändande der flammen med presterlig hand? -
Endast det mägtiga Väsen, som först ur den eviga natten
Kysste Seraphen till lif, solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord, som ropte åt verldarna: "Blifven!" -
Och i hvars lefvande kraft verldarne röras ännu.
Derföre gläds, o vän! och sjung i bedröfvelsens mörker:
Natten är dagens mor, Chaos är granne med Gud.
Adrian Dolata har läst in några av Stagnelius dikter speciellt för min hemsida. Adrian förkovrar sig nu på Vadstena Folkhögskolas musiklinje under åren 2013-2014. Han sjunger klassisk musik men reciterar gärna dikter, som jag tycker att han gör
med mycket stor inlevelse.
Tonsatt Diktning Stagnelius:
Endast enstaka dikter av Stagnelius är tonsatta och inspelade. Hugo Alfwén tonsatte Herrens bön 1901, opus 15. Herrens bön ingår i det dramatiska verket Martyrerna, utgiven 1821. Alfwén delade upp kantaten i 8 stycken och skrev det för solo, blandad kör och orkester.
Nedanstående inspelning gjordes i Stockholms konserthus 1982.
Solister:
Iwa Sörenson, Sopran
Birgitta Svendén, Mezzo-Sopran
Christer Solén, Tenor
Rolf Leanderson, Baryton
Kör:
Stockholms Motettkör
Storkyrkans kör
Orkester:
Norrköpings Symfoniorkester
Herrens bön
Av Erik Johan Stagnelius, 1821
Tonsatt av Hugo Alfwén, 1901
1/ Adagio- Kör
O Du som fjärran över molnens rymder
2/ Larghetto-Sopran samt Tenor
Må Jorden länge höljd av brott
3/ Allegretto-Kör
Då skall ej längre blott en maktlös suck
4/ Andante-Mezzo-Sopran
Allgode Gud
5/ Andantino-Kör
Förlåt oss Herre såsom vi förlåta
6/ Moderato-Baryton
Mät bördan efter våra svaga skuldror
7/ Allegro-Kör
Oss från den Onde fräls
8/ Allegro con brio-Kör
Din är Makten Äran Härligheten